Vänskap ändå

Både igår och idag har det varit full rulle. Ikväll när jag kom hem från butiken efter att jag storhandlat inför midsommar så braka jag mig bara ner i Roberts knä och började prata om sex. Otippat ja! Nej men under butiksbesöket så lyssnade jag på podden Alla våra ligg, efter att Janica, eller var det Betti, tipsat om den. Så bra!? Nåväl. förutom sexsnack så låg jag mig också ner och var helt dränerad på energi. Totalt tom, finito. Orkade nätt och jämt gå ut och hänga upp tvätten.

Men så tog jag en smörgås och insåg att jag knappt ätit idag, därav tröttheten, hallå!? Vuxen kvinna. Borde veta bättre.

Men trots min trötthet så har jag varit på bra humör hela dagen. Helt varm i hjärtat, vet ni varför?

Nå, på grund av min vän Betti, och en så fin sak hon gjorde för mig idag. Hon är inte den personen som gärna kramas, visar så mycket känslor eller är sådär varm. Haha låter ju brutalt nu, nej men de som känner henne vet, och absolut inget fel med det. Varför ska man behöva jåma om känslor hela tiden? Nå, idag kom äntligen hon och barnen hennes hit efter en lång ofrivillig paus.

Hon räckte först fram jordgubbar som de hade köpt till kaffet, och jag förde in dem, måra nu på lite där i hallen, plockade med nått och såg ut genom fönstret att Betti var påväg in. Oj trodde hon månne att jag ville vara inne? Började gå mot dörren för att göra ett statement om att vi nog kan vara utomhus. Så kommer den goa kvinnan och bara:

– Jaa, ja hadd nå åt dej här ännu. Läst ju på bloggen att du int har denhär muggen så tänkt att de kan ju pass bra att ge den nu då vi har varit kompisar i 4 år nu vilken dag som helst…

Jag ba: MEN NÄÄÄÄ BETTI VA SNÄLLT!!!! Och slängde mig över för en kram

Betti ba: Jaja lägg på kaffi nu ba

Betti 

Alltså vänskap och relationer ändå, det måste ju vara det bästa här i livet. ♥

 

 

Resan till att bli föräldrar, är ju inte alltid så lätt

‘Allt vi måste tala om’ görs i samarbete med Mumin baby blöjor

Onsdag igen och redan dags för tredje avsnittet av vår podcast!

I dagens avsnitt av podden har vi med oss säsongens första gästpoddare. Hannah Södergran berättar om den kamp och längtan efter ett eget barn de varit tvungna att gå igenom för att komma dit de är idag. För Hannah och hennes man var det allt annat än lätt att bli föräldrar på naturlig väg. Lyssna på Hannahs historia, om varför de hade svårt att bli gravida, om förtvivlan hon kände varje dag, känslan varje gång hon såg en gravid kvinna, och vad som sen ändå gjorde att de kunde få inte bara ett, utan två biologiska barn. Hannah slår också hål på myten om att man ”måste vara lycklig och avslappnad” för att bli gravid..

”Det är alltid för tidigt att ge upp” står det på dagboken som Hannah sker i under tiden de kämpade med att bli gravida. Kan redan nu avslöja att dagboken har ett lyckligt slut.

Ofrivillig barnlöshet och infertilitet är något vi måste tala mer om.
Och det gör vi idag. Är det någon av ni, mina läsare som behövt hjälp på traven för att bli gravida? Dela med er i kommentarsfältet, du får förstås vara anonym.

Hoppas ni lyssnar! ♥
Ni kan lyssna här under (Tryck på Listen in browser om du lyssnar från mobilen) på acast, podcaster, och ja, alla andra ställen där du brukar lyssna!

 

När lilldamen fixar

Lo: Pappa?
R: Ja?
Lo: Imoron ska du ju jobb, men jag ska till Esse
R: Va kul!
Lo: Men jag behöver ju bilen då, så kan du fråg om du får lån faffas bil?
R: Ja, de är ju en bit till Esse. Nog kan jag säkert fråg de
Lo: Egentligen ska Wilda koma hit, men då de är nog roligare i Esse än här
Lo: Mamma!!! JAG SA JU ATT VI NOG SKA FA TI ESSE! Nu har ja fixa bil åt oss, vi tar din bil som pappa mena ta till jobbae, pappa tar faffas skruttiga iställe

Så, egentligen skulle vi varit billösa idag, men lilla damen ordnade så vi kunde köra iväg till bästa Esse ändå. Är smått imponerad över henne ändå, att hon insåg att vi hade ett problem = ingen bil, men funderade ut en lösning och sedan tog tag i problemet, och löste det!

Det är något speciellt med det där stället, Esse alltså, eller så är det bara det där svarta huset var vännerna bor som är det mest speciella?  Vi trivs så bra där, med vännerna, i Esse ♥

 

Muminmuggarna 2018 och lite djupa funderingar kring mina koppar

Här är alla de muggar som kommit ut under 2018. Mumindagen muggen som jag ju skrev om häromdagen, har ju inte kommit ut ännu, men alla andra finns ute för försäljning. För tillfället har jag alla tillgängliga muggar förutom vänskapsmuggen. Jag tycker dock att vänskapsmuggen är så vacker så den känner jag nog att jag måste ha i min ägo ♥


Trollkarlen / Tofslan & Vifslan rubin / Vi åker på semester / Vänskap 

Läste på en mumingrupp på Facebook att det ska komma ut 10 nya muminmuggar under 2018. Det börjar ju nog känns lite i överkant tycker jag. Kul med nya muggar förstås men det speciella över varje kopp försvinner ju nog om det varannan månad finns en ny mugg vid Prisma.

Nåväl, jag köper aldrig en muminmugg åt mig själv utan det är ju min käre man som sköter det åt mig. Jag tror han är glad att veta att det finns något han kan göra som gång efter gång gör mig lika glad. Hans små sätt att ge mig muminmuggar helt utan orsak är så omtänksamt och mysigt, och jag blir lika varm i hjärtat varje gång då han ger mig en ny mugg och samtidigt säger ett par varma ord ♥ Jag började faktiskt samla på muminmuggar i.o.m. att vi blev idag faktiskt. Då jag hittade en muminmugg från -92 i hans köksskåp och blev alldeles till mig. Han kanske märkte min reaktion och tog fasta på att han vill se den reaktionen flera gånger, haha. Han gav mig muggen direkt!

Sen dess har det blivit några muggar, tror jag räknade till 49 häromdagen! Jessos. Inga problem att bjuda in till stort kafferep med andra ord! Av alla mina koppar har jag dock en favorit, och det är en relativt ny mugg, den utkom 2017 faktiskt.. Nämligen akvarellmuggen ♥

Jag har börjat fundera på vad jag riktigt ska börja göra med alla mina muminmuggar sen? Ska de bara få stå och samla damm i skåpen tills jag dör? Njae, jag kom faktiskt på den idén att från att flickorna är 15 år så ska de varje födelsedag få välja en mugg ur min samling och ta den till sin egen. På så vis lever ju muggarna vidare, och de får något som de vet att jag har fått av deras pappa, som ligger mig varmt om hjärtat. Sen när jag har domnat bort och är nedgrävd kan de sitta i sina lummiga trädgårdar och dricka sitt kaffe ur en av mina gamla koppar och slänga en liten tanke på deras gamla mor. (Ok kanske lite väl tidigt att tänka på att domna bort när jag är 26 haha. Men det gäller ju att ligga ett steg före.)

Och ja, jag måste ju visa er min drömmugg också..
Drömma kan man ju alltid.

Vackra finlandssvenska ord

Läste häromdagen ett inlägg inne hos Linnea, hon hade kommit att tänka på en omröstning i HBL där folket fick utse det vackraste finlandssvenska ordet. Ordet som tog hem första priset blev Nakupelle. Du kan läsa vad Linnea tyckte om det här.

Nå hennes inlägg fick mig osökt att börja tänka på vilka finlandssvenska ord som jag tycker är de vackraste! Det var ganska enkelt faktiskt..

Hoppeligen – ”Hoppeligen kommer det fram idag” / – Hoppeligen, hur kan man inte älska det ordet! Låter ju mycket mer hoppfullt än förhoppningsvis, det låter lite mer osäkert. Men direkt man säger ”Hoppeligen kommer det fram idag!” ja, då får man dubbelt mer hopp om att det efterlängtade brevet kommer fram just idag.
Roskis – Bara för att ingen i Sverige vet vad det betyder är det ett av mina favoriter. Haha. Nej men det låter ju lite sådär bryskt också. Roskis.
Ha ledsamt – ”Jag har ledsamt efter dig” / – Tycker det låter så otroligt fint och kärleksfullt! På något sätt mycket mjukare än ”Jag saknar dig” Känns som att det har mer innebörd när man säger ”ja har lessamt efter dej” som att hjärtat gråter och är ledset. Tycker också det är fint när man säger ”jag har ledsamt hem” istället för ”jag längtar hem”.
Hassa – ”Hassa inte bort alla pengar på onödiga saker!” Hassa, så konstigt ord. På svenska är det ju ödsla. ”Hass int bort allt varmvatten” är en återkommande mening hemma hos oss, så bra och fint ord!
Nakupelle – Ja, till skillnad från Linnea så tycker jag faktiskt om det ordet! Vi använder det här hemma, eller janå, det har blivit en liten omändring, ordet vi använder är nakkileipä, (wtf) men det härstammar nog från nakupelle. ”Nämen e du nakkileipä?” brukar jag säga då nått av barnen fått för sig att ta av sig alla kläderna och springa nakupelle. Haha.

Har du något finlandssvenskt favoritord?

Bilderna på godsakerna är tagna vid Kaffia av Rebecka, mums.

Stolt och varm i hjärtat

Nu har vi släppt två avsnitt av Rebeckas och min podcast ‘Allt vi måste tala om’, och jag måste säga att jag är så jäkla stolt över oss! Att det har blivit så bra ändå!? Med ljudet, redigeringen (all cred till Rebecka där!) och ja, flytet genom avsnitten. Att vi faktiskt vågade göra detta trots att vi inte är proffs på varken podcastinspelning/redigering eller på ämnen kring graviditet, förlossning och föräldraskap.

Men det är ju också det som är grejen, vi vill inte att det ska vara någon stram undervisningspodd, utan vi vill att det ska vara en avslappnad, öppen och ärlig podd om ämnen som de flesta nångång tänker på, men kanske inte alltid har någon att prata om det med. Och när vi inser våra begränsningar inom vissa ämnen tar vi med öppna armar in gästpoddare som är insatta i det vi funderar kring i just det avsnittet!

Responsen på vårt poddsläpp har varit helt över våra förväntningar. Jag som har gjort en podcast en gång tidigare visste ju att dethär med kommentarer och tankar kring avsnitt inte är något vi ska ta föregivet. Jag känner själv, i rollen som poddlyssnare, att det kan vara ganska långt steg att först lyssna på ett avsnitt, och sedan ge respons på det. Var ska jag ge den? På någon av poddarnas bloggar, Instagram, mejlen? Ja, det blir lätt att man bara lyssnar på flera avsnitt i streck, tycker det är bra och väntar tills nästa avsnitt. Och så får det ju vara! Men det är också därför vi är så himla glada över alla de som tagit sig tid att skicka DMs på Instagram, instakommentarer, bloggkommentarer och mejl nu efter våra två första avsnitt. Det betyder så mycket så ni anar inte!

Här är några av de fina kommentarer lyssnare har lämnat åt oss..

Dessutom har både Daniela Skoglund och Jenna Vierinen skrivit om vår podd i sina bloggar, stort tack för era fin fina ord!

På onsdag släpps tredje avsnittet av vår podd. I det avsnittet har vi med oss säsongens första gästpoddare. Hannah berättar om kampen och längtan efter ett eget barn, som för dem var allt annat än lätt. Ofrivillig barnlöshet och infertilitet är något vi måste tala mer om. Och det är just det vi gör i avsnittet ”Resan till att bli föräldrar”. Hoppas ni lyssnar!

Lyssna kan ni göra på podcaster,castbox,  acast, soundcloud och alla andra ställen där du brukar lyssna på dina favoritpoddar ♥ Och föresten, visst följer ni oss på Instagram @alltvimastetalaom

Jag, Hannah och Rebecka efter inspelningen för några veckor sedan.