Att vara hemma vid nattningen

En bra dag från början till slut, det är vad vi har haft i detta hus idag. Barnen sover till klockan 9 på morgonen nuförtiden, något sommarläge antagligen.. Eller så är det för att vi är igång hela dagarna så de behöver helt enkelt sova mera om nätterna. På eftermiddagen kom Sara och Veronica på besök. Jag hade gjort en superlätt och god (lätt i den bemärkelsen att den var lätt att göra alltså..) kaka på endast grädde, kondenserad mjölk, digestive kex och hackad choklad. Så enkelt men så gott?! Den slukade vi i ett nafs och sen hann vi prata om allt vi missat sen vi sågs sist. Sara blev snabbt Los bästa vän och de hann i sin tur gå igenom alla leksaker som finns i detta hus..



När gästerna åkte hem
slängde jag på mig vardagskläderna igen och vi gick ut på dagens andra promenad. Gry somnade och jag och Lo planterade om lite tomatplantor och satte ner jordgubbar i marken som vi haft i en kruka. De stunderna tillsammans, då det bara är hon och jag, oj vad jag njuter av dom.. Hon kommer med såna funderingar och ibland är hon så djup så jag tror hon är förståndigare än mig. Hon är dock inne i en ”Varför det?” period. Allt jag säger följs av ett – Men varför de? Och när man förklarat och svarat på cirka 15 varför så då får man nog dra en djup suck ibland, haha. Gäller att ha tålamodet i skick..



Vet ni vad jag har börjat fundera på.
Jo, att hur ska jag kunna åka någonstans i sommar? Ni vet, ensam. Och vara borta hela kvällen? Jag har några såna kvällar som jag skulle vilja vara med på, som liksom sker under nattningstid. Inget som jag absolut MÅSTE på (förutom Janinas bröllop i september) men några, typ två kvällar som jag verkligen skulle vilja vara med på. Borde jag öva Gry på att somna med Robert någon kväll före bara? Pumpa och ge i flaska för att se om det ens går? Hur har ni gjort, ni som ammat barnen till sömns.. Har ni bara hållits hemma vid nattningstid tills dess att barnen inte ska ammas till sömns längre? Vi har testat att Robert nattat henne, men hittills har det bara varit så att först tror hon att de ska leka så hon ger på där i sängen, klättrar, skrattar, rullar osv. Sen när hon insett att okej mamma kommer inte att komma fast jag börjar bli trött så har hon blivit ledsen. Han har även testat att natta i sele – icke. Känns ju lagom kul att behöva avstå två roliga kvällar med vänner ”bara” för att jag måste vara hemma och natta.. Sen är det ju det också att hon ofta vaknar ca 2 timmar efter nattning och vill amma igen. Vad händer då om jag inte är där och langar patte? Jag har en kul kväll medans Robert och Gry gråter ikapp? Känns ju inte helt optimalt.. Tips?

Stöpta i samma form men ack så olika ändå

Det är så roligt att se hur olika ens barn kan vara, SKA vara! När jag väntade Gry så var det ju så svårt att tänka att hon kommer se ut på ett eget sätt, ha en egen personlighet och ja, vara ett helt annat barn. Det låter ju konstigt, för visst vet man ju att alla barn är olika. Men just då är det faktiskt svårt att tänka sig HUR olika de kommer vara trots att de är stöpta i samma form.. Nu i dagarna blir ju Gry 10 månader och hon är så olik Lo när hon var i samma ålder.

Lo var aldrig blyg för andra. Redan när hon var 10 månader hade hon sovit över hos både mommo och fammo – utan problem. Jag kan inte alls tänka mig att lämna bort Gry över natten. Det skulle inte gå. Både hon och jag skulle nog gråta oss till sömns. Inte ens Robert dyger åt Gry när natten kommer. Lo gick med sin gåvagn vid 10 månader, Gry ställer sig nog upp mot möbler men att gå med gåvagn/utefter möblerna är nog långt borta. Gry älskar att vara i famnen/selen och skulle väl helst bosätta sig där medan Lo inte spenderade många minuter per dag där.. Jaa. mycket som är olikt! Om man drar snabba slutsatser som såklart inte alls ännu går att avgöra, så skulle jag tro att Lo är en extrovert person och Gry en introvert. Kanske är det så att Lo har mer av min personlighet och Gry mer av Robert? För jag är ju extremt extrovert medan Robert är introvert.. Blir spännande att se vartefter de växer och blir större!

Aldrig förr har Gry varit så skeptisk, blyg och avhållsam mot andra människor som hon är nu. Hon går nog igenom något stort utvecklingsmässigt och vi stöttar henne såklart genom det. Direkt vi ser på henne att hon är otrygg tar vi henne i famnen, vare sig det är från golvet eller om det betyder att vi tar henne ur någon annans famn. Hon behöver inte ”lära sig” att vara i andras famnar fast hon inte vill. Hon behöver inte ”lära sig” att vara själv en stund genom att ligga och gråta osäkert på golvet. Våra barn ska veta att om de känner sig ledsna eller otrygga kan de komma till oss, och vi tar alltid emot dem med öppna armar, hur stor eller liten sten de än har på hjärtat. Vare sig de är 9 månader eller 15 år.

 

Rör mig inte!

Dagar att minnas, så kan man väl summera de senaste dagarna. Dagarna har gått i långsam takt, goda nyheter och milstolpar har varvats om vartannat.. Och idag, idag har varit en extra stor dag. Imorse hämtade nämligen min höggravida vän Sofia oss för att åka till Bettis. Vi skulle äntligen få träffa lilla Noel. Olivers lilla lillebror som har varit hemma från sjukhuset en tid redan, var nu redo för besök. Han var så lätt och skör trots att han dubblat sin födelsevikt! Jag är glad att allt har gått så bra och att de äntligen får ha lillebror hemma med familjen nu. Ser framemot att lära känna honom ♥

Till Noel har jag köpt en vagnleksak med ett budskap. ”RÖR MIG INTE” Jag sa åt Betti att endera tycker hon att det är en helkonstig present eller så tycker hon den är riktigt bra. Hon tyckte det senare. Han är ju extra infektionskänslig som prematur och när han väl får börja vistas utanför hemmet i vagnen så vill ju inte de att alla ska röra honom.. (Speciellt äldre personer brukar ju ha en tendens att vilja pilla de små i ansiktet och på händerna.) Eller vad tycker ni? Konstig eller bra present? Jag tycker det är lite störande då folk ska hälsa på Gry, så tar de och lägger sitt finger i hennes hand, så hon liksom tar grepp om fingret, och sen när hälsandet är över så stoppar hon (som vanligt) handen i munnen och dit in åker då alla baciller från fingret hon just höll i..!


Bildkälla

 

 

Hjärnskakning och dåligt samvete

Det har varit bra men lite kämpigare dagar den senaste veckan. Gry har sen i fredags inte varit sig själv, alls. Hon har varit gnällig, gråtit mycket och velat vara mest i selen. Dessutom har hon inte velat äta mat, bara ammat.   Och som om det inte vore nog så föll hon ur sängen för första gången i söndags och fick hjärnskakning! Efter det blev allt dubbelt värre och hon har spytt och bara lutat mot axeln. Vi gar visat upp henne och senast igår var vi till jouren. Där konstaterades övre luftvägsinflamation och dessutom irriterade ögon.

Så, hon har det inte lätt nu. Jag sover inte mycket och får verkligen inget gjort här hemma. När hon sover (vilket hon gör typ 4 ggr per dag nu) så vill jag ju såklart ge all uppmärksamhet åt Lo. Bara Gry är i famnen eller jag eller Robert är i närheten så hålls hon nöjd då hon är vaken, men direkt vi inte syns så börjar hon gråta vilket såklart påverkar hur mycket jag kan leka/läsa/se Lo. Vi som knappt hört henne gråta förut blir ju lika oroliga varje gång hon börjar.. Lo mårar på själv och är så förstående men samtidigt tar det ju på mitt samvete att hon lämnar lite på sidan.. 

Så att sådant i vårt hem för tillfället! Men, vi misströstar inte. Vi tröstar (hehe) och gör så gott vi kan. Robert är ledig idag så han och Lo åkte just till apotektet och de skulle även handla på samma gång.

Midsommar imorgon, det är tänkt att vi ska till villan och fira med familjen. Men vi måste såklart se hur Grys form är. Hoppas ni får en riktigt skön och fin midsommar! Vi hörs snart igen.